Gullivers resor

Häromdagen fick jag fatt i en gammal klassiker, Gullivers resor, tyvärr av många klassad som en barnbok, som gav mig en tankeställare. Jonathan Swift ger en beskrivning på människosläktet, som är ganska ruskig, men tyvärr inte helt felaktig. Människan, i ett kapitel kallad "yahooer" beskrivs som något vederstyggligt,speciellt uppsatta människor som advokater,politiker m.fl. Jag skulle inte våga skriva som Swift, ty en anmälan om ärekränkning skulle snabbt dyka upp. Låt mig citera :"... Han(premiärministern) visar åtminstone utåt några andra lidelser än ett ohejdat begär efter rikedom, inflytande och titlar, han använder sina ord till allting annat än att avslöja vad han innerst inne tycker, och han säger aldrig ett sant ord, som inte är avsett att uppfattas som lögn, eller en lögn, som inte är avsedd att uppfattas som rena sanningen. De som han baktalar allra värst kan vara säkra på att snart bli befordrade, men när han mellan fyra ögon eller i andras närvaro berömmer någon, bör denne redan från denna dag anse sig vara förlorad. Det sämsta man kan få av premiärministern är ett löfte, i synnerhet om det bekräftas med ed. Vid sådana tillfällen drar en klok människa sig genast tillbaka och avstår från alla förhoppningar...."
Detta skriver Swift när han är i hästarnas rike där han hade väldigt svårt att förklara eftersom
det i detta rike inte fanns ord för lögn och bedrägeri.
Eje, det vore så även hos oss. Jag rekommenderar en noggrann läsning av denna klassiker, som faktiskt beskriver verkligheten i våra demokratier. För att inte tala om alla diktaturer, kommunistiska och andra.