Makt viktigare än idéer.

För många år sedan (känns som 100) försökte jag delta i det politiska livet eftersom jag hade (har) en idé om att samhället skall sköta så lite som möjligt och lämna de flesta besluten åt den enskilda människan. Jag är konservativ i en positiv bemärkelse, inte så att allt gammalt skall vara kvar, utan att samhället drivs framåt av enskilda människors kraft. Samhället skall lämna det mesta åt individen och vara berett att stödja den som som av någon anledning råkar illa ut. Samhället skall vara en buffert men i övrigt skötavad som de enskilda inte kan. T.ex. skall samhället sköta tryggheten, d.v.s. polis,brandförsvar, yttre försvar(militär) och liknande. Däremot skall samhället inte lägga sig i hur jag vill passa mina barn. Jag kan räkna upp mängder av situationer som det socialistiska lägger sig i, vilka jag begriper bättre än politikerna. Skall inte fylla skärmen med detta utan hoppas ni förstår vad jag menar.

Varför fick jag inte mitt drömsamhälle som jag beredd att arbeta för. Ja, i viss mån därför att majoriteten inte höll med, men jag tröttnade mest därför att då jag lade fram förslag som skulle ta bort hinder och regler som hindrade utveckling möttes jag av motstånd även från de som höll med mig. Varför möttes jag av motstånd från mitt eget parti, som i princip hade motsvarande åsikter? Jo när vi diskuterade praktiska förslag för vår lilla kommun framfördes synpunkter på att vi skulle tappa röster på förslagen. Vadå tappa röster? Om vi har en framtidsvision skall vi lägga fram den och propagera för den och är folk så dumma att de inte röstar för den får de skylla sig själv. Att anpassa sin politik efter vad man tror folk vill ha för inte samhället framåt.

Varför tar jag upp detta nu? Jo, jag har blivit påmind om , heter det populism?, av socialdemokraternas chockupplevelse att svenskarna inte vill ha deras gamla politik, som är uppbyggd på socialdemokratisk förmyndarmentalitet. Sossarna är mest personligt chockade av att deras makt plötsligt försvunnit.
Läste i bladet att Östros funderade på om han skulle skaffa huskatt. Det tycker jag han skall göra så får han någon som inte säger emot honom.
Det skådespel som spelas upp i medierna av socialdemokraterna visar att för socialdemokratin är inte politiken det viktigaste utan pamparnas personliga makt. Inte visar Sahlin mycket intresse för att fundera ut en politik som gynnar Sverige och svenskarna. Nej, frågan är vad hon skall hitta på för att 1: bli kvar som socialdemokraterna ordförande. 2. Hitta på någonting som gör att hon blir statsminister efter nästa val. Om det strider eller passar in i socialdemokraternas politiska idé eller bra för Sverige är mindre viktigt.
Skall be Sahlin om ursäkt, det är inte bara Sahlin som visar ett chockbeteeende över att ha tappat makten utan det gäller alla pampar inom socialdemokratin
Vad vill socialdemokratin åstadkomma? Svaret är-- återta makten!
Vad skall de använda makten till ? Svar: komma i regeringsställning. Och få personlig makt. Kanske kunna leva ett bra personligt liv.
Göran Hägg har skrivit en bok om Mussolini. Mussolinis mål var att få makt. Han bytte åsikt från socialism till fascism utan att blinka, bara för att han insåg att det var en väg för honom att få makt. Märkligt nog hade han inga ambitioner att sko sig själv ekonomiskt - han ville bara känna maktens sötma.
I dagens riksdag är det 2 partier som har idéer om att ändra samhällsutvecklingen. Miljöpartiet vill återföra samhället till ett tidigare stadium där industrialismen ännu inte fått fotfäste. Men, vi har inte strävat och uppfunnit i generationer för att vi skall använda spadar och oxvagnar .
Sverigedemokraterna har också en idé - den är så märklig att jag knappt kan tro att de har den. Kasta ut alla ickesvenskar så blir allt bra. De enda som då skulle få bli kvar är samerna och deras ättlingar. Samerna är ju den svenska urbefolkningen och nog kan de klara sig på renskötsel om alla vi andra försvinner. Märkliga idéer , men i alla fall en förklaring till att de tar politisk kamp.
Nej, snälla rara politiker, visa vad ni har för ambitioner med era partiers arbete. Det kan inte vara det viktigaste om vi får 1 krona mindre i skatt eller 1 % mer i sjukpenning. Det måste finnas en bild av hur det samhälle ser ut, som ni vill skapa.